Det kan räcka med någonting litet, det är en blick eller en rörelse. Någonting de säger, ingenting allvarligt egentlige och kanske menar de ingenting allvarligt eller fel med det heller. Men det upplevs på ett sårande sätt, det upplevs som en dissning som att de inte säger det de säger egentligen utan att de endast säger det som en ursäkt och för att det är lättare att säga det än att säga något annat. Men är det verkligen så det ska vara, nej man måste kunna lite på varandra. Och lita på andras ord och att det de säger verkligen är det de menar, för varför skulle det annars betyda något. Har man inte tillit till varandra så finns där inget annat att bygga på heller.