När övergår det från att vara trevligt och bra till att bli ohälsosamt. När man inte kan klara sig utan en person utan att må dåligt, för att det blir som ett beroende. För att man inte kan vara utan dem alltför länge innan det känns som att man inte kan andas. Som att man andas genom dem, när man är tillsammans med dem, när man rör vid dem, och som att man håller andan när man inte är tillsammans. Så att när man väl träffas igen så är det som när man varit djupt under vattnet, kommer upp och äntligen kan ta ett djupt andetag. Det lättnaden som känns i hela kroppen. Där det känns som att man är hemma, precis där man ska vara. Där man är menad att vara.