Visst kanske det är så att kärleken är annorlunda för oss allihop men att vi ändå känner det på liknande sätt. För att det ändå är något som påverkar oss djupt inuti och som gör att vi får ut det hela på ett eller annat sätt, olika resultat beroende på vad vi förväntar oss. För att livet visserligen kan vara rättvist på ett sätt men att det samtidigt kan vara så mycket mer med det som vi inte förstår oss på. Sådant som går bortom vårt förstånd och som vi inte riktigt förstå eller kanske ens orkar fundera över. Bara följa med i det som är och acceptera att det faktiskt är ganska bra.