Vad ska man göra när man bara känner gråten stiga i halsen. Paniken som sprider sig i bröstet och när allt man egentligen vill göra är att lägga sig ner och skrika. Gråta och låta tårarna ta med sig smärtan droppe för droppe när de lämnar kroppen. När man biter ihop käkarna så hårt man kan för att inte underläppen ska skaka av gråt. Och när smärtan hotar att ta över ens sinne och förhindrar en från att tänka på någonting annat. Allt som känns och finns är det hemska. Det svarta hålet i bröstet som verkar äta upp en inifrån till det inte finns någonting kvar.