Wikipetter

Den som betyder allt

Att träffa någon som i början inte alls betyder så mycket. En person man kan klara sig utan men som det ändå är okej och trevligt att träffa. Så fortsätter man att ses för att både parter ändå ser att det finns något där och att den här chansen är något man inte får igen. Och sen blir det starkare och bättre, för båda och i ungefär samma takt. Plötsligt finns det ingenting som betyder så mycket om dem. Plötsligt kretsar hela livet och alla tankarna kring dem och man känner sig tveksam kring om man överhuvudtaget kan leva utan dem. Och tanken på att inte vara med dem smärtar inte bara i tanke och själv utan även fysiskt i bröstet.

Detta inlägg var postad i